Jag sitter på Rosalis deli i Örebro med rutiga dukar och utsökta pastarätter. På min tallrik fanns det för en stund sen cantelloni med ricottaspenat. Mums! Lika gott som det såg ut.
Utanför fönstret går påpälsade närkesbor med mössor och vantar. En man med rullator. Två små barn med pulka och förälder. Lila bussar. Och framförallt- snö! Vintern kom till sist till Sveariket. Underbart!
I högtalarna strömmar avslappnade toner av Norah Jones. "Now you know, now you know..." Sånger som jag sjungit. På sommarspelningar i trädgårdar och på bröllop. På tyska torg och gator. Ska ta till vara på sången i år och våga sprida min musik. Små steg mot det.
Än så länge får vi nöja oss med soundcloud och youtube. Katarina Lundberg, musiker i Malmö. Med ett inspirerande gästläraruppdrag på Helsjöns folkhögskola igår. På återseende. ;)
Tyskland och Sverige liknar varandra på flera sätt: språken, naturen, människorna... Ändå har jag upptäckt några små skillnader min första tid i Trossingen:
1) De flesta dörrar öppnas åt 'andra hållet'. Ytterdörrar inåt, toalettdörrar likaså. För att inte råka 'störa någon annan' med att slänga upp dörren i ansiktet? ;) Brandfarligt, dock.
2) Säger man en tid i Tyskland menar man den. Det gäller lektioner såväl som middagar. Zeit und Ordnuhng! :)
3) Här är jag ibland Katarina, ibland 'Frau Lundberg'. Niandet och tilltalet med efternamn har jag aldrig själv upplevt förr.
